Vilken vändning livet kan få. Tittade på Sofias änglar nyss, tårar rann på tv o tårar rann i mina ögon! Återigen ställer jag mig frågan om hur jag skulle överleva samma sak, att förlora sin man, ja det vet jag inte o hoppas att jag inte får reda på det heller ;)
Imorgon fyller min farfar år, 84 år skulle han blivit i år om han vart med oss i detta livet. Snart två år sedan han gick bort. Glömmer inte den lördagmorgon pappa ringde och sa att farfar dött på natten. Jag bara tjöt o bröt ihop. Träffade knappt Stefan o barnen den helgen. Klarade inte av att se mina barn utan att storgråta. Träffade kusiner, såg farfar i kapellet på sjukhuset. Fick en egen sista pratstund med honom, kunde krama han hejdå! Han fick nog till o med en puss på kinden!
Nu är farmor kvar hos oss o henne hinner jag inte träffa alls så mycket som jag önskat! Men mysigt att träffa henne när man väl gör det :)
KRAAAM på er o ta hand om er!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar